Idag är den Europeiska Unionen något som vi alla är bekanta med och många tar för givet att kunna ta del av alla fördelar som EU har medfört. Men hur många av oss vet egentligen hur EU grundades? Vilka var det som såg till att grunda den och vad var anledningen? Detta är frågor som du kommer att få svar på om du fortsätter läsa den här artikeln.
Från att ha bestått av endast sex länder till att nu ha 28 medlemsländer har Europeiska Unionen verkligen vuxit sedan den grundades för över 60 år sedan. Idag omfattar EU ett flertal lagar, regler och avtal som beskriver hur samarbetet mellan länderna ska fungera. Dessa måste alla länder som ingår i EU förhålla sig till. Avtalen kallas för fördrag och har ändrats många gånger i takt med utvecklingen i länderna.
Grunden till EU
Det som la grunden för den Europeiska Unionen var den Europeiska kol- och stålunionen som bildades år 1952, alltså strax efter andra världskrigets slut. I denna union ingick Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Italien och Västtyskland och de skapade alltså en gemensam marknad. Syftet var bland annat att kapprustning mellan länderna skulle förhindras mellan de länder som vid denna tidpunkt precis gått igenom andra världskriget. All produktion började därför att kontrolleras av en överstatlig myndighet.
Mot 1950-talets slut bytte man namn på samarbetet till Europeiska ekonomiska gemenskaperna, EEG. Man sammanställde regler för samarbetet i EEG-fördraget och Euratomfördraget, vilka började gälla år 1958. EEG-fördraget bytte senare namn till EUF-fördraget (Europeiska unionens funktionssätt). I samarbetet omfattades handelspolitik, jordbrukspolitik och fredlig användning av kärnkraft. Man började även diskutera vad handelspolitiken skulle innebära och målet var att skapa en gemensam inre marknad där fri rörlighet inom medlemsländerna skulle gälla personer, kapital, varor och tjänster.
EG och Europaparlamentet
År 1967 bytte man återigen namn, från Europeiska ekonomiska gemenskaperna till Europeiska gemenskaperna – EG. I samma veva ändrade man dessutom flera regler för hur man rent praktiskt skulle utföra samarbetet mellan länderna. EG genomgick därefter flera större förändringar under de kommande årtiondena och fler länder anslöt sig till EG. Samarbeten infördes bland annat inom flera nya frågor som blev alltmer aktuella, bland annat rättsligt arbete samt utrikes- och säkerhetspolitik.
Fram till år 1979 hade ledamöterna i Europaparlamentet utsetts av de nationella parlamenten i de olika medlemsländerna. Från och med 1979 ändrade man på detta och lät istället medborgarna i varje EU-land välja in sina ledamöter. De valdes in genom att folket fick rösta på de kandidater de ville se som ledamöter i Europaparlamentet och än idag är det EU-medborgarna som är de som väljer in sina ledamöter.
Hur EU:s inre marknad blev verklighet
År 1993 skedde ytterligare ett namnbyte och man började kalla samarbetet vad det kallas än idag – Europeiska Unionen, EU. Man tog även fram det så kallade EU-fördraget som omfattade de nya reglerna för unionen. EG:s verksamhet fanns fortfarande kvar men det blev istället en av flera delar av EU. I samband med att EU fick sitt nya namn och fördrag satte även den fria inre marknadens utveckling fart.
Det krävdes stiftande av fler än 200 lagar, men till slut var den inre marknaden verklighet inom EU. Det innebar att det blev tillåtet att fritt röra sig inom EU-länder och det gällde inte bara oss människor, utan även varor, tjänster och kapital. För att detta skulle bli möjligt krävdes en hel del arbete då länderna alltså tillsammans kom överens om över 200 lagar för hur detta skulle ske.
Gemensam valuta
EU fortsatte att växa under 1990- och 2000-talet, och år 1999 införde man en gemensam valuta, euro, och EMU, den ekonomiska och monetära unionen. Det innebar att EU-länderna även skulle samordna den ekonomiska politiken och man började använda valutan år 2002. Hela 19 stycken av EU:s medlemsländer har valt att använda sig av euro men Sverige är ett av de länder som fortfarande valt att behålla sin egen valuta.
Sammanfattning
Grunden till EU var alltså ett fredsprojekt. Efter förödelsen efter världskrigen som härjat i Europa ville man undvika att något liknande hände igen. Sex länder grundade därmed den Europeiska kol- och stålunionen år 1952 och sedan dess har unionen vuxit, utvecklats och bytt namn flertal gånger. Idag kallas den för Europeiska Unionen och består av 28 länder. Samtliga länder följer de regler som är avtalade och 19 av länderna använder sig av den gemensamma valutan euro.