Det är rätt att göra motstånd
En motståndsrörelse är ett organiserat motstånd mot en ockupation, som sker utanför statlig kontroll. Den kan få stöd i juridisk, ekonomisk, moralisk och/eller materiell form från andra stater, och ha deltagare i andra länder än det motståndsrörelsen avser. Dessa kan komma att få en ledande politisk ställning i sin stat efter det att denna befriats. Motståndsrörelser har funnits så länge som det funnits ockupationsmakter. Ett tidigt exempel är antikens seloter, som kämpade mot romarrikets ockupation. Många motståndsrörelser uppstod under andra världskriget. På många ställen fanns beväpnade, irreguljära enheter, gerilla eller partisaner. På den allierade sidan finns många välkända exempel, till exempel den danska motståndsrörelsen.

Danska motståndsrörelsen
Detta är ett samlingsnamn för ett stort antal grupper som under andra världskriget aktivt motarbetade den tyska ockupationen av Tyskland, bl a genom sabotage och avrättningar av kollaboratörer. 1943 grundades Danmarks frihedsråd, som sågs som en alternativ regering av grundarna och vars viktigaste uppgift var att samordna de olika motståndsrörelsernas aktioner. Bl a åtog man sig att fördela de vapen som de allierade levererade, och de skulle även upprätthålla en illegal informationsverksamhet. En av de större danska motståndsrörelserna under andra världskriget var Holger Danske. Den hade omkring 350 medlemmar när kriget slutade. Man genomförde 100 sabotageaktioner och 200 avrättningar av sådana som lämnat ut information om motståndsrörelsen.
Franska motståndsrörelsen
Franska motståndsrörelsen omfattar ett större antal motståndsrörelser som var baserade i Frankrike under Andra världskriget. Dessa gjorde motstånd mot ockupationsmakten Nazityskland och sedan också Vichyregimen. Rörelsen inkluderade beväpnade grupper, utgivare av underjordiska tidningar och nätverk som bistod de allierades soldater.
Norska motståndsrörelsen
Även här utgjorde den Norska motståndsrörelsen av flera grupper som kämpade mot Nazitysklands ockupation av Norge, men även mot Vidkun Quislings regim. En av dessa var Hjemmefronten, som var ett samlingsbegrepp på flera olika motståndsrörelser med litet eller inget organiserat samarbete.